Åtminstone någon gång i livet, vid något tillfälle tror jag alla ställer sig frågan: Vad är meningen med livet? Kanske är det vid ett barns födelse eller när någon nära anhörig dör.

Annars kanske det sker vid något vägskäl i livet där valet kommer att få stora konsekvenser för resten av tillvaron. De stora frågorna brukar infinna sig vid stora förändringar i livet. När allting inte bara tickar på och går som det alltid gjort. Utan när tillvarons relativa bräcklighet visar sig i sitt rätta jag. Vardagens stilla lunk, eller stressiga framfart kanske den snarare består av, har en förmåga att skjuta de stora frågorna åt sidan.

Ibland får vi trots allt nåden att kunna stanna upp ett ögonblick, ofta vid ett speciellt tillfälle i livet som ovan när stora förändringar sker. Ja, jag skulle vilja kallad det nåd, eller en gåva om det låter bättre. Gåvan att se lite djupare in i tillvaron… bortom det som kallas tid och rum. Inte så att de som skedde mig alltid är en gåva, men följden av det som hände kan bli till en gåva använt på rätt sätt.

Många gånger är rädslan vårt största hinder för att närma oss de stora frågorna i livet. Vi känner att vi inte behärskar situationen, att vi inte riktigt har fast mark under fötterna, vi vågar inte tro att när jag tar ett steg ut i det okända kommer det att bära. Rädsla för att det kanske inte finns någon mening binder oss fast så hårt att vi inte vågar gå på djupet i vårt sökande. För finns det ingen mening är det ju bättre att inte känna till det… och finns det en mening vad skulle det betyda för mitt liv då? Skulle jag kunna fortsätta leva som jag alltid gjort eller skulle det förändra hela mitt liv? Det är nog bättre att ingenting veta, eller?

Strutsprincipen har ju alltid varit en möjlig väg att bemöta svårigheter. Men tänk om det är så att det är något stort jag går miste om när jag trycker ned huvudet i sanden? Tänk om det liv jag lever är som äta mat utan salt och andra kryddor?

Tänk om jag missar färgen i tillvaron, som den som fortfarande ser på en svartvit TV? Bara för att jag inte vågade se lite djupare…

Gud välsigne dig i ditt sökande efter mening
och välkommen med på vår vandring!